Hur vi människor väljer att kommunicera har alltid skilt sig åt generationer i mellan. Det har i alla tider pratats negativt om de yngre generationerna samt att dessa inte har lärt sig varken vett eller etikett. Det här har fått en ännu hårdare skjuts i takt med digitaliseringens framfart. Eftersom hela människans sätt att kommunicera har förändrats påverkas även såväl språk som beteende. Det här är för övrigt viktiga komponenter för att upprätthålla en fungerande kommunikation.
Att de yngre generationerna felaktigt beskylls för att tillhöra samhällets värsta kommunikationsskikt ter sig inte särskilt konstigt. Detta eftersom det är i deras sätt att kommunicera som bristerna märks av mest. Sanningen är att de äldre generationerna trots allt bär ansvaret för hur nästkommande årskullar väljer att uttrycka sig. Det är de som både skapat utrymme och givit sitt omedvetna samtycke till att de efterföljande generationerna förhåller sig till omvärlden på det sätt de gör.
Den digitala vägen behöver nödvändigtvis inte heller alltid leda till en sämre kommunikation. Tvärtom kan dessa alternativ vara mer passande i en specifik situation. Även om den personliga delen försvinner helt i ett mail eller via sociala medier kan det beroende på tid, mål och syfte vara att föredra. Det ska trots allt inte stickas under stol med att den fysiska kommunikationen har störst påverkan på vårt välbefinnande eftersom det triggar igång mekanismer som ingen digital motsvarighet någonsin kan uppnå.
Det är bra med olika kommunikationsformer. Det gäller bara att hitta den viktiga balansen och få ut fullast möjliga potential av varje del.